Nya Tider.

Min yngsta dotter står inför stora förändringar i sitt liv. 

Det gör även jag. 

Hon börjar förskolan. Avdelning Björken. 

Jag har ingen aning vad jag börjar på.

Idag har vi hälsat på alla kompisarna, förskollärarna, som finns på Björken; tittat runt i alla spännande rummen, testat Björkens målarfärger, lekt med Björkens dockor. 

Allt verkar vara lite roligare och lite färggladare, än här hemma... 

Med nya posistiva intryck, ser Lisa med förväntan mot måndagen som kommer...

Medan Björkens färger förstärks och hemmets bleknas för min lilla dotter, kliver även jag i en okänd fas i mitt liv. På något alldeles för konstigt sätt är jag inte längre en småbarnsförälder. När hann jag hamna här? Hur ska mitt liv formas nu? Vad ska jag nu lägga min tid, mitt engagemang, mina färdigheter på?

Ärligt talat är jag livrädd. Livrädd att misslyckas. Tänk om jag inte duger till något annnat, än att sköta ett hem, ta hand om småbarn; tänk om jag hade tappat alla mina andra förmågor på vägen? Tänk om... 

{source}