Solen har äntligen visat sig efter två dagar av ständigt regn, vilket den här gången var faktiskt helt acceptabelt, med tanke på den hemska tragedin som skakade oss alla i onsdags. Livet måste gå vidare. Det är det svåra och det fina med Livet. Man fortsätter vidare; med sorgen, som förhoppningsvis kommer att dumpas något och med minnen, som består och förhoppningsvis gör oss till lite bättre människor.
Om några timmar, med en progressiv förkylning i kroppen, beger jag mig till Stockholm. Ett fint gäng med UK&UM gör resan ännu bättre. Det skall bli så härligt!
Under de två kommande dagarna tänker jag släppa allt onödigt, som oro, stress och "min" tvätthög hemma :)
Tre saker kommer jag i alla fall lämna kvar och bära på i mitt hjärta:
böner för familjer, som har förlorat sina män, söner och fäder i onsdags
böner för vänner, som kämpar med sina prövningar
och
ärlighet.
(ett ämne jag kommer ta upp i kyrkan på söndag)
Så i helgen ska jag söka efter inre frid och idéer till mitt tal på söndag. På tal om komma på idéer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar