ojojojoj-OJ! vad tiden går! jag har så många fina inlägg i mitt huvud, som bara MÅSTE skrivas ner, men tiden räcker inte till!
ibland vaknar jag på morgonen med en lysande idé, med en liten inspirerande tanke eller med en klockren berättelse, som jag vill så gärna hinna formulera och dela med mig till er... men tiden räcker INTE till!
har det alltid varit så, eller är det en sådan fas i livet, då tiden är så grym mot en, otålig och cynisk?!
jag har ju sovit precis och nu är dags igen... vad har jag gjort under dagen? ganska mycket... ganska inget särskilt...
fast oh, vad jag längtar till min kudde, att slappna av i varje trött muskel. det ÄR det, mina kära! det är det självaste ÅLDRANDET, eller hur? det är då man sover hela tiden. fast en grej kom jag på just precis. min mormor brukade säga att när man är liten vill man aldrig sova, men sover som mest; när man är gammal vill man sova, men kan inte. kan det vara så, eller är det bara hon? [hon lider faktiskt av någon typ av sömnlöshet :] om det är så, då är jag fortfarande något mittemellan: jag vill sova och om jag får, kan jag sova hur länge som helst!
ok, slut med struntprat. dags för sängen! tack för att ni finns! god natt! xox!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar