i mitt förstärkta hjärta...

[source]

världen stannade när mitt femtonåriga hjärta blev förkrossat... 

min snygga, populära och ett år äldre kärlek bedrog mig med min allra bästaste bästis på den tiden. 
min bästis. en som jag värdesatte högt, älskade helhjärtat, litade fullständigt på och planerade begravas på samma plats med. naivt, ja, men ytterst äkta och "på riktigt". så mycket "på riktigt", som bara en femtonåring kan mena. 
min pojkvän. jag visste att han ville få av mig något jag kunde aldrig uppoffra. varken för honom eller någon annan. då vände han sig till min närmsta vän. hans svek kvävde mig. jag tänker inte ens beskriva mina känslor... att andas gjorde ont.
det blev till det första medvetna sveket jag har upplevt, men dock inte det värsta.


jag minns hur svårt det var för mig att förstå hur någon så nära och älskvärd (på riktigt, i det verkliga livet) kunde svika en på det låga sättet. bakom ryggen. i smyg. i lögn. 
under min uppväxt har min mamma "permanentat" som en tatuering i min unga hjärna en stenhårt sann princip: lögn är den fulaste handling som existerar! att ljuga är avskyvärt, förbjudet och helt oacceptabelt. straffet var hennes besvikelse, vilket jag aktade för mest av allt annat. därför vad som än hände, lät jag ALLTID komma den, ofta bittra, sanningen fram. idag är jag oerhört tacksam för det. jag tror på ärlighet!

jag vet att det hårda sveket hände för halva mitt liv sedan och det har påverkat mig på många olika sätt. rädslan, behovet av att bryta och fly, förföljelsen av komplicerade relationer med killar och, framförallt, vänner blev de äckliga eftersmakerna, som jag kunde inte bli av med länge. men det viktiga är att IDAG har Ärlighet, Vänskap, Förtroende och Förlåtelse fått en ännu djupare mening och ett ännu högre värde i mitt förstärkta hjärta. det finns knappt något större än dessa principer och jag tror att alla relationer byggs på de fyra grunderna. 
(jag har kontakt med dessa två idag och i mitt hjärta har jag plats bara för förlåtelse och kärlek)